Vem äger stadens väggar?

Doften av färg hänger tung mellan de temporära väggarna som ställts upp utanför Kägelbanan i Stockholm.

Kön för att få måla är lång och med barn och ungdomar i alla åldrar.

Hela familjer är här men med världsstjärnor som Mad C och Too fly på programmet är det kanske inte så konstigt att så många har kommit.

Mad C, eller Claudia Walde har gett ut två stora böcker om graffiti, målat beställningsjobb i hela världen och nyligen gjort en 700 kvadratmeter stor målning utanför Halle i Tyskland.

Men en av hennes viktigaste erfarenheter var att måla i Libanon 2006, trots att striderna med Israel fortfarande pågick, säger hon.

– Graffitin är ett sätt för de unga att göra något gemensamt, vare sig de är katoliker eller muslimer säger hon.

För det handlar inte om politik.

Och det var något som lockade henne själv till grafftitin, efter att ha vuxit upp i ett Östtyskland där allt var politik.

Men det betyder inte att Claudia Walde tycker att grafftitin ska legaliseras. Istället kan lagen fungera som en positiv begränsning för målarna som tvingar dem att skärpa sina uttryck.

Och det var just frågan om toleransen av graffiti som stod i centrum när paneldebatten drog i gång.

Christoffer Järkeborn är moderat kommunfullmäktige i Stockholms stad och försvarade den nolltolerans som staden har, även om han öppnar för att politiken kan omprövas.

Tolvårige Lukas Appelfeldt Wahlberg hade en fråga till panelen:

– Jo, idag så kunde jag komma hit och måla på den lagliga väggen. Men de andra 363 dagarna om året... var ska jag måla då?

Christoffer Järkeborn svarade att det inte finns några andra platser utan att han får måla hemma i så fall. Varpå den finske kulturministern Paavo Arhinmäki fyllde i med:

– På fängelsemuren.

länk till artikel